Bruno Andreas Liljefors (1860-1939) was a Swedish artist, the most important and probably the most influential wildlife painter of the late nineteenth and early twentieth century.[1] He also drew some sequential picture stories, making him one of the early Swedish comic creators. Liljefors is held in high esteem by painters of wildlife and is acknowledged as an influence, for example, by American wildlife artist Bob Kuhn.[1] All his life Liljefors was a hunter, and he often painted predator-prey action, the hunts engaged between fox and hare, sea eagle and eider, and goshawk and black grouse serving as prime examples.[1] However, he never exaggerated the ferocity of the predator or the pathos of the prey, and his pictures are devoid of sentimentality. The influence of the Impressionists can be seen in his attention to the effects of environment and light, and later that of Art Nouveau in his Mallards, Evening of 1901, in which the pattern of the low sunlight on the water looks like leopardskin, hence the Swedish nickname Panterfällen.[1] Bruno was fascinated by the patterns to be found in nature, and he often made art out of the camouflage patterns of animals and birds. He particularly loved painting capercaillies against woodland, and his most successful painting of this subject is the largescale Capercaillie Lek, 1888, in which he captures the atmosphere of the forest at dawn. He was also influenced by Japanese art, for example in his Goldfinches of the late 1880s.[1] During the last years of the nineteenth century, a brooding element entered his work, perhaps the result of turmoil in his private life, as he left his wife, Anna, and took up with her younger sister, Signe, and was often short of money.[1] This darker quality in his paintings gradually began to attract interest and he had paintings exhibited at the Paris Salon. He amassed a collection of animals to act as his living models. Ernst Malmberg recalled: The animals seemed to have an instinctive trust and actual attraction to him...There in his animal enclosure, we saw his inevitable power over its many residents??foxes, badgers, hares, squirrels, weasels, an eagle, eagle owl, hawk, capercaillie and black game.[1] The greatness of Liljefors lay in his ability to show animals in their environment.[1] Sometimes he achieved this through hunting and observation of the living animal, and sometimes he used dead animals: for example his Hawk and Black Game, painted in the winter of 1883-4, was based on dead specimens, but he also used his memory of the flocks of black grouse in the meadows around a cottage he once lived in at Ehrentuna, near Uppsala. He wrote: The hawk model??a young one??I killed myself. Everything was painted out of doors as was usually done in those days. It was a great deal of work trying to position the dead hawk and the grouse among the bushes that I bent in such a way as to make it seem lively, although the whole thing was in actuality a still life.[1]   Related Paintings of bruno liljefors :. | olja | tunasen, | morgon | ornungar | tornskata |
Related Artists:
ANTHONISZ Cornelis
b. ca. 1499, Amsterdam, d. ca. 1555, Amsterdam Dutch printmaker, painter and cartographer, maternal grandson of JACOB CORNELISZ. VAN OOSTSANEN. He was the dominant figure in the creation of north Netherlandish woodcuts from the mid-1530s until his death. His monogram, which combines the initials 'C' and 'T' with the staff and bell of St Anthony, was probably inspired by his father's first name. The greater part of his career was apparently spent in his native Amsterdam, where he probably trained with his grandfather.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Hendrik Cornelisz. Vroom
painted Ausfahrt der Ostindiensegler in c. 1630-1640